Det som en gång varit kan bli bättre på längre sikt

Överallt ser vi olika analyser av läget kring covid-19, vilket förstås känns förvirrande. Rädslan för hur man bäst kan skydda liv och hälsa är bärande. Det sägs att det blir sämre, sen blir det bättre men bättre än vadå? Rätta svaret är att ingen vet. Det vi gör nu är att vi jobbar med olika scenarier – vissa mera kreativt än andra. Och det är här vi just nu kan hitta en strimma av ljus och framtid. Det är här som de mest aktiva kanske lyckas svänga läget. Om det är lätt? Nej. Verkligen inte. Det behövs en förmåga, attityd och erfarenhet för att kunna ställa om snabbt. Både på arbetsmarknaden och i livet överlag.

 

Mitt i en brinnande kris så sluter vi alla upp – solidaritet och trygghet har gjort att vi klarat krisen så här långt. Ingen vet framtiden, inte ens de närmaste veckorna är greppbara. Och ovissheten tär. När det kommer till arbetsmarknadsfrågor så börjar rösterna kring ekonomin, permitteringar och framtiden höjas. För vad händer efter covid-19 eller finns det ens ett efter? När lättar de svarta tidningsrubrikerna? Samtidigt som skoleleverna längtar efter skolgemenskap så längtar vi i arbetslivet efter våra arbetsgemenskaper. Men vi kommer troligen inte att gå tillbaka till det som en gång varit. Varje kris föder något nytt inom alla företag – i olika omfattning och olika tappning. Som arbetstagare funderar vi en extra gång över livsval, möjligen nya vägar att gå och kanske en ny karriär hägrar. Och för företag och offentlig sektor, för all verksamhet, är det egentligen likadant. Vi är tvungna att över en natt fundera om. Ställa om till ovisshet. Då är det av största vikt att vi dels är så flexibla att vi klarar att göra det men dels också har kunskap, driv och attityd att våga jobba mot ett ovisst mål. Målbilderna varierar i det här läget. Ibland från dag till dag.

 

Före krisen slog till hade vi en situation med brist på arbetskraft och det var definitivt “arbetstagarens” marknad. Nu ser det rätt annorlunda ut. Vi som jobbar med rekrytering har länge sett bristen på arbetskraft på olika nivåer och känt oss oroade över utvecklingen. Utflyttningen från Österbotten har varit stor och gett bilden av att arbetsmarknaden på andra ställen lockat. Nu svängde vi över en natt. Världsbilden svajar. Fri rörlighet är inte vardag just nu. I det läget är det ett ledarskap som tror på framtiden och som vågar göra upp nya strategier och leka med scenarier som behövs. Det ser A-zeta om och om igen just nu i ett flertal av de ärenden som vi har hand om. Vi går in i verksamheter för att stöda upp och styra om utveckling och koncentrerar oss också på hanteringen av svåra frågor som t.ex. permitteringar och nya strukturer.

 

I Finland pratar vi nu om exitstrategier – på många sätt handlar det också om framtidsstrategier. Det som en gång varit kommer inte att se likadant ut. Efter en permitteringsrunda så är alla trötta och en del också troligen besvikna. Verksamheten överlag mår självfallet inte bra i en sådan situation. Var tar vi sats då? Rent strategiskt är det självfallet en kombination av en bra process, starkt ledarskap, välmående på arbetsplatsen och en strategisk planering med god kommunikation. Inte enkelt men fullt möjligt.

 

Det som en gång varit kan bli bättre på längre sikt. Det är vi övertygade om. Håll ut, håll i och använd kunskap inom personalförvaltning och välmående tillsammans med strategisk planering. Med det är man en bra bit på väg.